Vår hisoria är så fin men ändå så hemsk.
Han, han som alltid försvinner och dyker upp bara sådär, han är tillbaka igen...
Efter alla gånger vi tjafsat och bett varandra om ursäkt så hade vi våran sista gräl i november. Det var då vi tappade respekten för varandra, vi svor och sa en massa dumma saker om varandra. Något vi aldrig hade gjort under de 4 åren vi känt varandra.
Eftersom allting slutade så dåligt mellan oss så trodde jag verkligen att vi aldrig mer skulle prata, jag ville inte ens se honom det var jag 100% säker på.
Det gick 4 månader och jag måste erkänna att jag först struntade i honom helt, men med tiden började jag undra hur han mådde och hoppades på att han mådde bra just för att det är en person som jag verkligen bryr mig om.
Någon jag verkligen inte kan hata, något jag insåg igår.
'
Ödet, igår var jag med en tjejkompis vi pratade om olika saker bl.a om folk som betyder mycket för oss och självklart dök hans namn upp ur min mun.
Han kanske har flickvän nu lr har haft det för inte så länge sen men det spelar ingen roll! Bara för det betyder det inte att jag har slutat bry mig om honom. Vi båda veta att vi är speciella för varandra och att vi alltid kommer att finnas där oavsett.
Igår fick jag ett samtal.....
Det var han.... Jag hade pratat om honom en del och han ringer mig tre timmar efter. Det var lite jobbigt i början men ändå skönt för att han ville lösa det här lika mycket som jag ville. Nu är det planerat att vi Snart ska ses och prata ut.
Ibland tror jag att det här aldrig kommer att ta slut...
XoXo
Ny blogg
8 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar